onsdag 13 november 2013

Sagoberättaren av Antonia Michaelis

SagoberättarenAbel Tannatek är en outsider. Han är annorlunda jämfört med sina jämnåriga, han håller sig för sig själv. Alla vet vem han är genom att han säljer piller och andra droger på skolan, men så mycket mer vet man inte om honom. Anna skiljer sig också från sina klasskamrater, hon är mer naiv och lever på något sätt i sin egen lilla bubbla. Abel och Annas vägar korsas en dag av en slump och Anna blir nyfiken. Hon vill ta reda på mer om den hemlighetsfulle Abel. Han är avvisande till en början men börjar sedan sakta släppa in henne, mycket tack vare att Micha, Abels lillasyster blir så förtjust i Anna.

Trots att Annas vänner varnar henne blir hon handlöst förälskad i Abel. För henne är han inte den hårda, tystlåtna langaren som håller sig i utkanten av skolgården. Hon har ju sett en annan sida av honom. Den mjuka sidan som kommer fram när han är med Micha. Då blir han Sagoberättaren, som kan måla upp en fantasivärld och trollbinder både Micha och Anna.

Sagan som Abel berättar för Micha, och som Anna också får lyssna på, är både vacker och grym. Personer från verkliga livet dyker upp i sagan och efter ett tag börjar fantasi och verklighet flyta ihop. Är sagan som Abel berättar egentligen sann? Tänk om Abel egentligen inte är den hon tror. Om vännerna har rätt och Anna fel. Om han i själva verket är farlig för henne...

Sagoberättaren har fått många lovord i hemlandet Tyskland och bl.a nominerats till Deutscher Jugendliteraturpreis. Själv blev jag också väldigt lockad av det vackra omslaget. Jag måste dock erkänna att jag inte riktigt föll för boken. Språket är ganska speciellt och jag hade svårt att vänja mig vid det. Jag hade också svårt att identifiera mig med Anna och sympatisera med en del av de val som hon gör i boken. Det hade varit roligt att diskutera den här boken med andra, eftersom jag vet att den är omtyckt. Någon annan som har läst och har åsikter om den?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar