Kristina Ohlsson, känd svensk (vuxen)deckarförfattare har skrivit den här spökhistorian, som vann Barnens Romanpris i Sveriges Radio i år. Det är hennes första barnbok men inte den sista, får man förmoda.Billie flyttar från Kristianstad till Åhus tillsammans med sin mamma. Billies pappa har dött och mamman vill komma bort från de sorgliga minnena i lägenheten. Billie själv är dock inte lika övertygad om flytten. Huset som mamma har hittat är ett gammalt trähus med flagnande färg och redan vid första besöket tycker Billie att det känns obehagligt. Mäklaren som säljer huset verkar angelägen om att bli av med det och han svarar undvikande på frågor om husets tidigare ägare. Det verkar i alla fall som att den förra familjen som bodde där hade bråttom därifrån för alla deras möbler står kvar.
Billies känsla visar sig vara rätt, för kort efter flytten börjar det hända saker. Det knackar på Billies fönster mitt i natten, taklampan svänger av sig själv och på det lilla glasbordet i gästrummet hittar Billie ett avtryck av en barnhand i dammet. Men Billies mamma vägrar tro på något av det Billie berättar. Hon tror det finns en logisk förklaring till allt. Tillsammans med sin nyfunne vän Aladdin börjar Billie nysta i husets mörka historia. En sak är tydlig: huset vill inte ha dem där!
Kristina Ohlsson använder ett klassisk spökhistorie-grepp som funkar! Boken är relativt lättläst med en cliffhanger i nästan varje kapitel.
